Grunderna inom fysisk tillgänglighet – så skapar vi miljöer för alla
Fysisk tillgänglighet handlar om att alla människor, oavsett funktionsvariation, ska kunna ta sig fram, orientera sig och använda offentliga och privata miljöer på ett tryggt och självständigt sätt. Det är en grundförutsättning i ett inkluderande samhälle – och ett krav i både lagstiftning och byggnormer.
Här går vi igenom några av de viktigaste lösningarna som används för att uppnå fysisk tillgänglighet:
1. Kontrastmarkeringar – synlighet i fokus
Kontrastmarkeringar används för att skapa visuell tydlighet mellan olika nivåer eller objekt, exempelvis trappsteg, dörrar eller glaspartier.
Syftet är att personer med nedsatt syn eller kognitiv förmåga enkelt ska kunna uppfatta skillnader i omgivningen.
Vanliga exempel:
- Markering av trappnosar med ljushetskontrast enligt SS 91 42 21
- Kontrastmarkering på glasdörrar för att undvika kollision
- Färgskillnader i golvmaterial för att visa zoner
2. Taktila skyltar – läsbar information med fingertopparna
Taktila skyltar har upphöjd text och ofta även punktskrift (Braille) för att ge personer med synnedsättning tillgång till vägledande information.
Viktiga egenskaper:
- Upphöjd profiltext i lättläst typsnitt
- Punktskrift enligt internationell standard (t.ex. svenska Braille)
- Kontrast mellan text och bakgrund
- Monterade i rätt höjd (ofta 1400 mm från golv till underkant)
Vanliga placeringar är vid hissar, toaletter, utrymningsvägar och entréer.
3. Ledstråk – guidning under fötterna
Ledstråk är taktila markeringar i golvet som hjälper personer med synnedsättning att hitta rätt väg eller upptäcka faror. De kan bestå av längsgående spår eller upphöjda knoppar.
Två huvudtyper:
- Linjefältsmarkering: Visar riktning (”följ mig”)
- Varselfältsmarkering: Varnar för förändring eller hinder (”var uppmärksam”)
Ledstråk installeras ofta i entréer, korridorer, stationer, perronger och trappor. De ska vara tydliga både visuellt och taktilt, och ofta kombineras med kontrastmarkeringar.
Varför är det viktigt?
Tillgänglighetsanpassningar handlar inte bara om att uppfylla lagkrav – det är en investering i trygghet, värdighet och inkludering. Genom att bygga rätt från början skapas miljöer där alla människor, oavsett förmåga, kan delta på lika villkor.
Enkelt Avhjälpta Hinder – ett första steg mot tillgänglighet
I Sverige finns särskilda krav på att så kallade “Enkelt Avhjälpta Hinder” (EAH) ska åtgärdas i publika lokaler och på allmänna platser.
Begreppet kommer från Plan- och bygglagen (PBL) och syftar på hinder som relativt enkelt och kostnadseffektivt kan tas bort för att öka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning.
Exempel på EAH:
- Avsaknad av kontrastmarkeringar i trappor
- Otillräcklig skyltning (t.ex. frånvaro av taktila skyltar)
- Brist på ledstråk eller varselfält
Fastighetsägare, verksamhetsutövare och kommuner har ett ansvar att inventera och åtgärda sådana hinder. Kravet gäller befintliga byggnader och miljöer som är tillgängliga för allmänheten – alltså inte bara vid nybyggnation eller ombyggnad.
EAH är ofta det mest direkta och effektiva sättet att förbättra tillgängligheten i vardagen – och en bra utgångspunkt för alla som vill arbeta aktivt med inkluderande miljöer.